Sektionsnytt: . Bemötande av äldre, kroppsspråk och svåra medicinska sjukdomsförlopp. Det är exempel på vad sektionen för sjukhustandsköterskor avhandlade på sin vårkurs i Luleå i maj. De hann också åka räkbåt och sjunga allsång.
Medlemmarna i sektionen för sjukhustandsköterskor arbetar främst på kliniker på sjukhus .
– Det är en fantastisk miljö att arbeta i. Man blir så engagerad i patienterna, vi möter många människor vars livsöden berör, berättar sektionens ordförande Marie-Louise Lissborg.
Sjukhusklinikerna utgör remissinstans med inriktning på medicinska riskpatienter som tandbehandling inför cancerbehandlingar, slemhinneförändringar och patienter med blödningsrisk. Patienterna kommer även från service- och behandlingshem. De har också funktionsnedsatta patienter som inte klarar att gå till vanlig tandklinik och som ofta behöver behandlas under narkos. Dessutom har de ett tungt psykiatriskt klientel och socialt utslagna patienter som inte är välkomna någonstans.
– Vi som arbetar som sjukhustandsköterskor känner en enorm tillfredsställelse av att kunna hjälpa de patienter vi möter och vi har en väldigt låg personalomsättning. Ibland kommer det nya som slutar snabbt, de tycker att det är påfrestande och tungt men de flesta av oss blir kvar länge eftersom det är en så utvecklande och intressant att arbeta med dessa grupper, säger Marie-Louise Lissborg.
Sektionen bildades 1974 och har idag 92 medlemmar. De träffas allihop en gång om året på vårkurs. I år var det i Luleå de strålade samman för ett par dagar fyllda av såväl matnyttiga föredrag som välsmakande läckerheter. Och trevligt umgänge så klart.
Det hela avlöpte utan nämnvärd stress, vilket är positivt då första föredragaren, stresskonsulten Sandra Ottosson, förkunnade att ”all stress är negativ”. Hon pratade om stresshantering och väckte den tänkvärda frågan om vart vi är på väg när alla stressar på jobbet för att sedan stressa hem och ta hand som sin familj och oss själva.
Vårdförloppet från diagnos till behandling av patienter med cancer i munhålan, var temat för nästa föredrag som de 92 kursdeltagarna fick ta del av. Det hölls av Tandhygienisten Monica Nilsson Roinen som sedan avlöstes av Övertandläkare Kristina Ottosson som berättade om hela resan från diagnos till rehabilitering av käkprotetik.
Dagens sista föreläsning hölls av hörselpedagogen Bertil Mannesson och det satte stort avtryck. Titeln var Kroppsspråk, hjälp eller stjälp vid kommunikation. Han tog på ett levande sätt upp exempel på hur synskadade ofta uppfattar nyanser och stämningar genom kroppsspråk och med sin hörsel och hur vi genom att bli medvetna om det kan påverka situationen inom tandvården.
– Det var som riktig stand up comedy, berättar Marie-Louise Lissborg, som tyckte det var ett jättebra avstamp inför kvällens begivenhet, utflykten med räkbåten Laponia.
Där bjöds inte bara på skaldjur med tillbehör utan också på levande musik och alla resenärer stämde upp i allsång medan de njöt en fantastisk utsikt över Luleås vackra kustremsa.
– Det var jättekul och många skratt. Vi har så mycket att prata om och diskutera så det är väldigt värdefullt att också få en kväll av samkväm tillsammans, säger Marie-Louise Lissborg.
Men än var det inte slut. Morgonen därpå samlades gänget för att avhandla sektionens årsmöte och ett sista föredrag. Det var lektorn och specialistläkaren i geriatrik, Johan Niklasson pratade om tandvårdens hantering av multisjuka äldre och om livsgnistans betydelse för gamla människor.
– Vi blir alla äldre och har äldre personer i vår närhet, även privat. Hans föredrag om hur vi kan hjälpa gamla sjuka människor att hålla gnistan uppe berörde oss alla och hans föredrag var dessutom mycket roligt. En fin avslutning på ett par mycket trevliga dagar, säger Marie-Louise Lissborg.