Tandsköterska var aldrig ett yrke hon ens funderat på, men tack vare sina hundar hittade hon sitt kall. Variationen av att arbeta med mobil tandvård och på klinik passar henne perfekt. – Jag trivs så otroligt bra och får det bästa av två världar. Det känns som att jag vill göra detta resten av mitt liv, säger Josefine Lundin Reimer.
Det är en ynnest att få prata med människor som har hamnat rätt i livet. De utstrålar en sådan harmoni och en nöjdhet över sina livsval. De vet vad de behöver för att må bra. Sådan är Josefine Lundin Reimer. Hon sprudlar av energi och tacksamhet för att hon har världens bästa jobb och vet precis var i världen hon hör hemma.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka är Josefine anställd som tandsköterska på Oral Care i Kristianstad. Tre dagar i veckan arbetar hon med besök hos de som är beviljade ett särskilt tandvårdsstöd, det vill säga de som har rätt till Nödvändig Tandvård, ett så kallat N-kort. Det är personer som har specifika sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Först görs en munhälsobedömning av tandhygienist. Tandläkare och tandsköterska kommer sedan ut och gör en fullständig undersökning.

De tre dagar som Josefine bedriver mobil tandvård med sin tandläkarkollega Erik, är det hon som är chaufför när de kör till de olika boenden runt om i Skåne. Övriga två dagarna arbetar de tillsammans på kliniken i Kristianstad.
– Vi känner varandra väl och det är skönt att vi kan växelverka och komplettera varandra.
Att kunna prata och bemöta dessa sköra patienter på ett anpassat sätt blir väldigt viktigt, förklarar Josefine.
Vill skapa en familjär atmosfär
Många av patienterna som Josefine och Erik träffar är dementa eller har Alzheimer. Innan de lämnar kliniken ringer de alltid till de olika boenden och berättar vad de ska göra under dagen. Då får de reda på dagsformen hos patienterna och kan anpassa dig efter det. Ibland kan personalen föreslå någon annan att behandla just den dagen.
– Vi måste vara flexibla och i första hand se efter patienternas behov. Det är också viktigt att bygga relationer med patienterna. Erik har lärt mig att använda mycket humor och vi har högt i tak. Vi vill att de ska uppfatta oss som två gamla vänner till dem, säger Josefine.
När de undersöker patienterna gör man det i deras säng, i och med de höj- och sänkbara ryggarna kan de få en bra arbetsställning. En del sitter i rullstol och då anpassar de sig efter det. Det är viktigt att behandlingen utförs i patientens rum, då det råder sekretess.
Tandvårdsbehandlingarna är mycket mer avskalade än på en klinik, men de kan vid behov exempelvis laga tänder, extrahera tänder och ta röntgen. Man bedriver ingen estetisk tandvård, men Josefine förklarar att de kan göra proteser om det behövs.


– Målet är att patienterna ska kunna leva precis som vanligt och inte ha ont. Funktionen är det viktigaste och det tycker jag är helt fantastiskt roligt att jobba med.
Ibland kan det vara enkla lösningar som förändrar livet för de äldre. Josefine minns tillbaka till när hon i början behandlade en kvinna som hade ont i munnen.
– Vi såg att hon hade tre vassa tänder i underkäken, troligtvis på grund av att någon gammal fyllning hade gått sönder. Vi putsade till tänderna och på den korta behandlingstiden kunde vi förändra hela hennes tillvaro.
Veckorna går väldigt snabbt och Josefine tycker det är roligt att båda delarna av hennes jobb har så mångsidiga arbetsuppgifter. På boendena de besöker finns det mer tid att se personen bakom patienten än på kliniken.
– Sen är det kul att få uppleva alla fina årstider när man är ute och kör och komma till nya platser. Vi jobbar mest omkring Kristianstad, men ibland åker vi längre bort i Skåne om något är akut. Inom 24 timmar ska man kunna få akut hjälp.
Normalt hinner de med cirka fem – tio personer per dag på ett boende. Det blir alltså färre möten per dag jämfört med på kliniken. Men å andra sidan är det fler olika personer de kommer i kontakt med i och med all kommunikation med personalen och anhöriga på de olika boenden.

Småstadslivet tilltalar henne
Att det blev just tandsköterskeyrket kan Josefine tacka sina hundar för. Hon lämnade Perstorp för att börja studera på högskolan i Kristianstad. Först läste hon digital design, men insåg rätt snart att hon inte passade att sitta framför en dator hela dagarna. I stället blev det studier till sjuksköterska, men den typen av praktik som ingick i utbildningen fungerade inte ihop med logistiken hon hade med sina två hundar. Josefine fick tänka om och insåg att en kortare utbildning med mer regelbundna kliniktider skulle passa hennes livspussel bättre.
– Jag trivdes jättebra med utbildningen direkt och kände att jag hamnat rätt. Jag kan verkligen tacka mina fantastiska utbildningsledare på högskolan för detta. Efter utbildningen var jag väl förberedd att ta mig an arbetslivet som tandsköterska.
På fritiden gillar Josefine att spela dataspel tillsammans med sin man Philip. Hundarna har hon inte kvar, men hon passar gärna andras djur, och försöker komma ut på turridning med häst så ofta hon kan. Tillsammans umgås de mycket med mycket vänner och familj, de är båda från Perstorp och trivs med småstadslivet. Och i oktober flyttar de in i sitt första hus i Hörby, nära både Perstorp och Kristianstad. Josefine säger att hon gläds mycket åt flytten och att hon har hittat hem, även här.
Text: Carina Lagerlöf
Foto: Ej i Bild Mediabyrå