Projektrapporten från Arbetsmiljöverket, som kom i februari i år, handlar om särskilda förebyggande insatser inom kvinnodominerat arbete.

Där konstateras att ohälsotalen är större bland kvinnor, som står för en större andel av det totala uttaget av sjukfrånvaro. Fler kvinnor än män tenderar också att lämna arbetsmarknaden i förtid.

Inom kvinnokodade sektorer − vården är ett typexempel − är förutsättningarna för arbetet och arbetsmiljön sämre, enligt rapporten.

Risken för ohälsa är större liksom risken att känna sig tvingad att lämna sin anställning till följd av ohälsa eller missnöje med förutsättningarna i arbetet.

Arbetsmiljöverket har även gjort en kunskapssammanställning (RAP 2016:2) av aktuell forskning kring kvinnors och mäns arbetsvillkor, specifikt för anställda inom skola, vård och omsorg.

Den visar klara skillnader i den psykosociala arbetsmiljön. Kvinnor upplever i högre utsträckning arbetsmiljön som psykiskt påfrestande.

Skillnaden är ännu större när det gäller emotionella påfrestningar, t ex att tvingas hålla tillbaka egna känslor i mötet med patienter, men samtidigt kunna kommunicera och ge rimligt uttryck för vissa känslor.

När det gäller konflikter på arbetsplatsen såg det mer lika ut mellan könen, ungefär lika många har konflikter med chefer och arbetskamrater.

Och exakt lika många, 35 procent av både män och kvinnor, hade under det senaste året varit inblandade i bråk och konflikter med patienter, kunder, etc.

Många konflikter bottnar i att hantera motstridiga direktiv eller att tvingas bryta mot egna övertygelser för att utföra arbetet, så kallade rollkonflikter.

Forskarna ser ett tydligt samband mellan rollkonflikter och risk för utbrändhet, depression och viljan att säga upp sig.

Man konstaterar också att konflikterna, liksom kränkande särbehandling, kan leda till rent fysiska symtom som muskelvärk, ryggbesvär och magproblem.