Tillsammans med Per Olof Rödström, övertandläkare på Odontologen i Göteborg, tar Jenny Öhman bland annat upp den här viktiga frågan på Yrkeskonferensen.

I samband med vanliga patientbesök för karies eller parodontit kan tandvårdsteamet hitta förändringar på munslemhinnan.

Vävnadsförändringarna syns ofta som vita eller ilsket röda fläckar. Eller sår, speciellt i kinderna eller på tungranden, som inte läker inom tre veckor.

– Det är viktigt att vi är vaksamma. Det kan ju vara något farligt, i värsta fall en allvarlig sjukdom som oral cancer, säger Jenny.

– Tandsköterskan är en viktig part i det här, tycker vi. Tandläkaren är ofta fokuserad på tänderna och lagningen, men tandsköterskan har ofta en vidare blick och kan upptäcka förändringar i slemhinnan.

I sitt arbete som oral patolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är det Jenny som analyserar och ställer diagnos på vävnadsproverna. Cancer är den mest fruktade diagnosen, men inte den vanligaste.

– Det kan vara allt möjligt, från inflammatoriska sjukdomar till godartade benigna tumörer.

Men handlar det om maligna tumörer kan tidsfaktorn vara avgörande.

Den orala cancern kan sätta sig var som helst i munhålan. Därför är det, enligt Jenny Öhman, viktigt att rutinmässigt inspektera slemhinnan i tandvården. Allt bör synas: läppar, tandkött, gom, tunga och munbotten.

– Det är viktigt att sträcka ut tungan, åt båda hållen, så man kan inspektera långt bak. Och även att man lyfter tungan och tittar på undersidan.

Att det skulle vara alltför tidsödande håller hon inte med om:

– När man blir van behöver inspektionen inte ta mer än en minut.

Tyvärr, konstaterar hon, sker det långtifrån alltid ute på klinikerna.

– Jag har tidigare jobbat på Specialkliniken för sjukhustandvård och oral medicin. Där började vi alltid undersökningen med att gå igenom slemhinnan. Då reagerade många remitterade patienter: ”Oj, det här har jag aldrig varit med om förut”.

Där, inom specialisttandvården, är inspektion av munslemhinnan en självklarhet. Jenny anser att det borde vara likadant inom allmäntandvården.

– Ett problem inom folktandvården är att undersökningar ofta görs av tandhygienister, som inte har befogenhet att ställa diagnoser på slemhinnan.

Jenny uppmanar alla i tandvården är att vara uppmärksam på avvikelser.

– Tandsköterskor undersöker till exempel ofta barn. Också där vet vi att förändringar i slemhinnan kan uppkomma, även om det är mer ovanligt. Vid misstanke bör man alltid konsultera tandläkare eller ta kort och dokumentera.

En förbättrad kontroll skulle kunna få stora positiva effekter, menar hon:

– Framförallt skulle vi kunna hitta cancern tidigare, då skulle överlevnaden öka. Och konsekvenserna av behandlingarna skulle bli lindrigare.

Sedan tidigare vet man att tobaksbruk och alkohol kan vara bidragande orsaker till munhålecancer, oftast hos äldre personer.

– För tandvården är det viktigt att fråga om patienten röker och om alkoholvanor, när man ser en avvikelse i munslemhinnan.

Vad som oroar extra mycket är en ny trend: alltfler unga, ibland under 40 år, drabbas. Forskarna ser ett möjligt samband med HPV, humant papillomvirus. Samma virus orsakar livmoderhalscancer hos kvinnor, konstaterar Jenny.

– Undersökningar tyder på att det skulle kunna finnas ett samband mellan spridningen och förändrade sexualvanor. Man har också sett att HPV kan smittas via mamman till barnen via placenta och vid befruktning.