Jag känner förändringens vindar blåsa

"Men i sagan, så får ju ändå Ebenezer Scrooge möjlighet att vända den mörka framtidsdrömmen".

Jag läser och lyssnar . . Jag hör missmod och tveksamhet. Jag hör ”jag klarar mig på min lön, varför ska jag kämpa”. Jag hör, ”det där har det pratats om i många år och än har det inte blivit någon förändring”. Ja, varför ska vi vara med och kämpa för våra småsystrars ingångs lön?

Svaret är enkelt . Tänk på alla kvinnor som krattat grusvägen för oss. Vi har haft rösträtt i 102 år. Det är kvinnor som gjort det för oss. Det är kvinnor som kämpar för sina rättigheter att arbeta och tjäna pengar. Det finns tandsköterskor som vigt sitt liv åt folktandvården, 35-40 år är inget konstigt hos våra äldre systrar. De har extremt låg lön för de åren. I dag kommer ingen vara så länge på samma arbetsplats. Vi rör på oss för att förändras, öka lönen och få utmaningar. Eller så flyttar vi efter kärleken eller kanske med kärleken.

Vi får inte ge upp nu, det rör oss alla. Det kommer ge ringar på vattnet och gynna oss storasystrar som har några eller många år bakom oss. Alla behövs i den stora tandsköterskefamiljen. De nya småsystrarna har inte erfarenheten än, men de har massa fin, ny kunskap. Sådan som vi andra inte riktigt tar del av på samma sätt. Vårt yrke är ständigt i förändring. Det kommer nya riktlinjer, hygienrutiner, nya material och sist men inte minst nya digitala rutiner. Vi behöver välkomna alla och därför behöver vi kämpa för alla. Vi behöver hjälpa våra småsystrar att ta sina första steg och det kommer löna sig. Snart.

Vi storasystrar behövs med vår kunskap, som vi ska dela med oss av. Vi behövs för att arbetet i tandvården ska bli effektivt och bra för både tandläkare och patienter. Det tar en stund att bli en rutinerad tandsköterska. Innan man vet vart allt finns och kan ge tandläkaren den där speciella smala häveln utan att han bett om den. Det tar ett tag att vara med i behandlingen och se allt som görs, att se ett litet cementöverskott lite distolingualt. Det är en sådan sköterska som vi alla ska få chansen att bli med hjälp av äldre systrar.

Vi behöver alla överleva på vår lön, ge våra familjer mat i magen och kanske kunna spara en liten liten slant till ett sommarnöje. Som det ser ut idag, så kan många inte spara en krona och då är pensionssparande uteslutet. En del av oss är ensamstående med barn varannan vecka och väljer att inte äta sig mätta den veckan de inte har barn. Det måste bli ett slut på detta. Vi måste kunna leva och vi måste kunna gå i pension en dag.

Jag känner förändringens vindar blåsa. Vi kan kämpa tillsammans med hjälp av tandsköterskeförbundet och facebookgruppen löneuppror tandsköterskor.  Vi behöver alla hjälpas åt för att vi äntligen ska ta ett stort steg framåt och göra tandvården till den fantastiska arbetsplats som den är och ge kommande systrar en chans att vilja välja vårt magiska yrke och låta yrket att leva vidare.

Jezzica Ekstedt