Enstaka tandimplantat är en vanligt förekommande behandling när man saknar en framtand i överkäken. Behandlingen används ofta som tandersättning på unga vuxna patienter. Endast några få vetenskapliga studier har tidigare undersökt hur väl dessa implantat fungerar på lång sikt. Inga tidigare studier har utforskat de krafter som används när man håller och biter av föda med enstaka framtandsimplantat. Syftet med denna avhandling var att öka kunskapen om hur enstaka framtandsimplantat i överkäken hos unga vuxna fungerar över tid och vidare att jämföra implantatets håll-och avbitningskrafter med de som används av en intilliggande naturlig tand samt en tandstödd bro.

Material och metoder: Avhandlingen innehåller tre studier med patientgrupper som saknade enstaka framtänder. I Studie I och II genomfördes implantatbehandling på 42 unga vuxna patienter under åren 1996 och 1997. Bas-data samlades in vid utlämning av implantatkronan. Efter 14 till 20 år genomfördes en uppföljningsundersökning enligt samma protokoll, där ytterligare aspekter också undersöktes.

I Studie I undersöktes tandköttet och tandbenet vid implantaten. Röntgenbilder togs för att jämföra bennivåerna vid utlämning av kronan med bennivåerna vid 14 till 20-års uppföljning. Insamlade data analyserades avseende sambanden mellan bennivåer och sonderingsdjup vid implantatet samt mellan bennivåer och kontakt vid sammanbitning samt nikotinanvändning.

I Studie II analyserades skannade modeller med hjälp av 3D-programvara för att jämföra positionen av tänderna bredvid de enstaka implantaten vid utlämning av kronorna med positionen efter 14 till 20 år. Sambanden mellan patient- och implantatkarakteristika och tandförflyttningar undersöktes för att identifiera potentiella riskfaktorer för mer uttalade tandförflyttningar. Både patienterna och tandläkaren bedömde kronornas utseende efter 14-20 år.

I Studie III jämfördes 16 patienter som bar en 3-ledsbro, ansluten med metallvingar till intilliggande tänder (etsbro), före och efter behandling med enstaka implantat avseende håll-och avbitningskrafter. Patienterna utförde samma håll-och avbitningstest två gånger för att mäta krafterna, första gången med etsbro på plats och andra gången efter implantatbehandling.

Resultat: Studie I visade att enstaka framtandsimplantat i överkäken har god långtidsprognos. Bennivåerna runt implantaten visade inga signifikanta samband med sonderingsdjupet, om implantatet hade kontakt vid sammanbitning eller användande av nikotin. Komplikationer uppstod under uppföljningstiden, men i de flesta fall krävdes endast mindre justeringar för att åtgärda dessa.

I Studie II visade resultaten att de intilliggande tänderna ändrade position i förhållande till implantaten, vilket fick implantatet att se kortare ut än de omgivande tänderna (infraposition). Graden av positionsförändring visade sig vara mer uttalad hos patienter med en främre nedre ansiktshöjd på över 70 mm, när implantatet satt i position två och tre eller när tandförlusten orsakades av andra skäl än trauma. Trots positionsförändringarna var de flesta patienterna nöjda med implantatkronornas utseende och de angav högre grad av nöjdhet än tandläkaren.

Studie III visade att håll-och avbitningskrafter skiljde sig åt mellan ett enstaka implantat och en fristående tand, på liknande sätt som hållkrafterna mellan den hängande konstgjorda tanden och den naturliga tanden ansluten i en bro. Inga statistiska skillnader hittades mellan den naturliga tanden när den var fristående bredvid ett implantat eller sammanbunden med en annan tand i en etsbro.

Slutsatser: Avhandlingen visar att enstaka implantat i den främre delen av överkäken fungerar väl över tid hos unga vuxna. Med tiden tenderar implantatkronorna att hamna i infraposition, vilket verkar ske mer uttalat hos patienter med en främre nedre ansiktshöjd på över 70 mm, när implantatet placeras i position två och tre eller när tandförlusten är orsakad av annat än trauma. Trots infrapositionen av implantaten är patienterna generellt nöjda med utseendet av sina implantatkronor och rapporterar en högre grad av nöjdhet än tandläkaren.

De känsliga kontrollmekanismerna som krävs för att hålla och dela mat tycks vara försämrade hos enstaka framtandsimplantat jämfört med framtänder. Den försämrade kontrollen av hållkraften hos enstaka implantat är jämförbar med den som en konstgjord tand fäst i en liten 3-leds etsbro i den främre delen av överkäken uppvisar. Dock var skillnaderna i håll- och avbitningskrafter mellan en fristående tand och en tand sammanbunden i en bro för små för att dra slutsatsen att de är av praktisk betydelse. Det skall observeras att dessa slutsatser är baserade på studier med vissa begränsningar såsom till exempel de relativt små grupperna av patienter. Det behövs även ytterligare, konfirmerande studier för att fastställa om ovan nämnda faktorer är pålitliga för att förutsäga mer uttalad infraposition av implantat.
.
Länk till doktorsavhandlingen: ”Single implants in the anterior maxilla in young adults”