I Sverige görs cirka 5 000 . obesitasoperationer varje år, och trenden är ökande. Därför var man på Institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet intresserade av att se om det sker någon förändring i munhälsan hos dessa patienter efter operationen.
– Hälso- och sjukvårdspersonal och tandvårdspersonal möter dessa patientgrupper i det dagliga arbetet. Det är av stor vikt att personalen är medveten om att munhälsan kan påverkas av både obesitas och obesitasbehandling så att förebyggande insatser kan planeras, säger Negin Taghat, disputerad på, och tandläkare inom Folktandvården i Västra Götaland.
– Individer som genomgått kirurgisk obesitasbehandling kan även uppleva en rad symtom från munnen och påverkan på den orala livskvaliteten. Vi såg att nästan varannan individ upplevde sämre munhälsa, säger Negin Taghat. Exempel på symtom kan vara överkänsliga tänder och tuggproblem. Situationen som helhet kan också ge socialt obehag
Syftet med avhandlingen var att studera munhälsan hos personer före och efter behandling mot grav obesitas. Deltagarna hade BMI på 40 eller mer, alternativt 35 eller mer ihop med annan sjuklighet, exempelvis diabetes. Med behandling avsågs endera kirurgi eller medicinsk behandling.
Vid medicinsk behandling ingår livsstilsråd, kostbehandling, eventuell läkemedelsbehandling och stöd till ökad fysisk aktivitet. Kirurgi har dock visat sig mer effektivt för viktnedgång, och med en tilltagande fetmaepidemi på många håll i världen är det allt fler som opereras.
Den grupp om 118 personer med obesitas som följs i avhandlingen uppvisar ett mönster där högre BMI är kopplat till högre kariesrisk enligt en stigande skala. Vid de högsta BMI-värdena sågs en dubblerad risk för karies, och mer sällan regelbunden tandvård.
Två år efter behandling, kirurgisk eller medicinsk, framträder en tydlig uppdelning mellan grupperna. De som genomgått kirurgi hade då gått från genomsnittet 15,0 kariesskador på tandemaljens yta till 19,1. I medicingruppen hade emaljskadorna tvärtom minskat.
Ett annat exempel gäller djupare kariesskador in i tandbenet, med ett genomsnittligt ingångsvärde före behandling på 4,3 skador. Två år efter behandling hade personerna i kirurgigruppen i snitt 6,4 sådana skador och i medicingruppen 4,9.
Sambanden var statistiskt signifikanta även när hänsyn togs till faktorer som socioekonomi och andra medicinska tillstånd.