Jag har precis . satt årets glögg och julstämningen sprider sin doft i köket. Jag myser och tycker om. Men vad handlar julstämning om? För mig är det det lilla och nära, de jag har runt mig dagligen i livet. Att sprida värme och kärlek till de människor som har ridit ut ännu ett år vid min sida. Familj, vänner, kollegor. Alla räknas.
Många vill även ge julefröjd till människor långt bort, och det är såklart behjärtansvärt och lite självklart om man kan göra det. Men på bekostnad av de som står närmast? Den diskussionen värmde tandsköterskornas Facebook-grupp som en brinnande julbock förra året, då Folktandvården Västra Götaland drog in personalens julklapp till förmån för välgörenhet i Långtbortistan.
I Tandsköterskan nr 2 2017 finns ett reportage med Gunnar Eriksson, tandvårdsdirektör för Västra Götalandsregionen, där vi kan läsa: ”Han kan se tillbaka på många viktiga uppgifter och utmaningar som han rott i land under sitt arbetsliv. Bland annat avskaffade han julklappar till alla medarbetare inom organisationen för att istället stötta tandvårdsarbetet i länder där behovet av utveckling och hjälp är stort…”. Tidigare i texten läser vi: ”Även här återkommer han till den viktiga teamkänslan och strävandet efter stabilitet och uppskattning för var och ens bidrag till en fungerande verksamhet.”. Gunnar talar även om sin känsla för lagsport. Jag läser detta med stora ögon och minns hans lagkamraters starka känslor förra julen i vårt diskussionsforum. Var fanns tankarna på dem när han rodde iväg över haven med deras julklappar? Vände han sig någon gång om och såg det upprivna havet av besvikelse, osynligt arbete, otacksamhet och ilska över att som så många andra gånger inte bli sedd och uppskattad för sitt slit?
Det är ju bara en julklapp. Tänk på de som har det värre! Nej, det är inte alls ”bara”! Det handlar om att nonchalera ett helt lag som slitit häcken av sig ännu ett år för dig, just i den tid när man på allvar bör tala om att det där slitet är värdefullt och vi önskar att ni mäktar med ännu ett år. För vi är ytterst tacksamma för ER kompetens och teamkänsla. Människor jobbar för människor, inte organisationer. Se till att vara den närmsta medmänniskan som chef. Det hjälper inte hur godhjärtad och generös du är mot de som har det svårt om du inte först ser till de som kämpar för dig på hemmaplan. Det handlar heller inte om dyra julklappar, det handlar om att bli sedd. Hur många tandsköterskor känner sig sedda när lönen ständigt släpar i golvet, bonusen uteblir och julklappen dras in? Men pengar finns! Dock undrar jag om medmänskligheten i hjärtat finns, eller om allt bara är business för en tjusig fasad.
Jag älskar mitt yrke, låt oss alla få förutsättningarna för att känna så!
Johanna Ene