Att gå på yrkeskonferens i pandemitider!

"Min känsla är precis som när kärleken tog slut som 15 åring. Man sitter och kramar en kudde och spelar riktigt smöriga ballader."

I oktober . var vi fem tandsköterskor från vår klinik som fick OK till att åka till Stockholm.
Så blev det full fart på pandemin igen. Vi var tveksamma om vi skulle komma i väg, men regelbundna kontakter med förbundet gjorde oss ändå förhoppningsfulla. En månad innan avfärd så ställdes tågresan hem in, och en vecka senare även tågresan dit. Efter lite trixande så hittade vi nya avgångar.

På självaste avresedagen blev vi en glad, men sjuk tandsköterska kort . Så fyra glada sköterskor gick från jobbet de 600 meterna till tåget för att möta upp en femte gammal kollega.

Jag kom dock på efter 304 meter att jag glömt kvar min väska på jobbet och fick så snällt gå tillbaka.

Resan med tåg till den stora huvudstaden från Sveriges framsida gick väldans fort. Aldrig har jag och min kollega bredvid mig haft så mycket att prata om.

Vi checkade in på hotellet, en Cesarsallad och ett glas bubbligt senare så sov jag nästan som en prinsessa hela natten.

På den första dagen så strulade det lite med tekniken, några föreläsare hade fått lämna återbud av olika anledningar. Men det blev väldigt bra ändå. Två hade jag verkligen sett fram emot att höra, men en digital föreläsning och en snabbt inhoppande så blev första dagen en toppendag. Det uppskattas verkligen att föreläsningarna inte bara är tandrelaterade!

Två timmar ”fri lek” innan lite bubbel och kvällens trevligheter.

Går man på konferens i en pandemi är allt annorlunda. Stolar står mer isär, man skall hålla avstånd från andra människor man inte brukar umgås med och man får INTE dansa.

Kvällens värd var Claes af Geijerstam. Mer känd som en floorfiller så att säga. Det blev lite quiz med olika kända och okända tv/radion intron. Riktigt riktigt roligt.

Sen fick vi faktiskt lov att dansa. Om vi lovade att dansa vid borden. Å jösses vilken lycka som spred sig i lokalen. Det var som att släppa lös kalvar på grönbete.

När jag gick in i lokalen så talade min aktivitetsklocka om för mig, med en fnysning, att jag bara gått 6 500 steg. När jag gick ut med hes röst och värkande fötter så var den minsann nöjd med mig. 11 500 steg. Det är säkert 4 500 hopp och skutt bland dom!

Lite mör dag två så får vi lyssna på några intressanta föreläsare. Vi blev raskt upplysta om hur mycket man bör spara av sin lön till diverse poster för oväntade utgifter och även den viktiga pensionen.

En snabb huvudräkning klargjorde att det inte finns så mycket pengar kvar av den lilla lönen vi har, den räcker till typ kålsoppa. Meeen, inget ont som inte har nått gott med sig. Kanske äntligen kan gå ner dom där sista tjugoisch kilona.

Dagens sista föreläsare tog oss alla med storm. En liten späd kvinna med norrländsk brytning hade en så fantastisk historia att dela med sig av. Jag kände mig rörd till tårar flera gånger. Det var så mycket som berörde.

Summan av kardemumman är fem fantastiska stjärnor till Yrkeskonferensen 2022.

Alla som vill borde få gå på detta varje år, som löneförmån!

Jezzica Ekstedt