Anna Jinghede . är ett välbekant ansikte för många. Hon är den före detta tandläkaren som numera är polis, kriminaltekniker, rättsodontolog, doktorand i våldsforskning, utbildare, poddare och författare. Under Yrkeskonferensen kommer hon att prata om hur man inom tandvården bör förhålla sig till fallolyckor och traumaskador.
– Jag vill att man ska känna trygghet i vilka frågor man som tandsköterska kan ställa till patienten, säger Anna Jinghede.
Under sex år arbetade Anna Jinghede som tandläkare, men hade alltid ett stort intresse för kriminalfrågor och hittade till slut sin nisch inom rättsodontlogi som hon förkovrade sig i. Det ledde till att hon blev anlitad av polisen för olika identifieringsuppdrag, bland annat tsunamin i Thailand. Efter det tog hon beslutet att utbilda sig till polis och till kriminaltekniker, vilket hon varit sedan 2011.
– Jag har inte har lyckats frigöra mig från tandvården. Jag har behållit mitt engagemang, speciellt inom frågor som är i skärningspunkten mellan odontologi och forensik, säger Anna Jinghede.
Hennes föreläsning kommer fokusera på tandvårdens roll när det gäller fallolyckor och traumaskador. Tandskador i munnen är en vanlig orsak till att man söker vård och tandvården är en instans som har möjlighet att upptäcka fall där våld kan vara orsaken till skadan.
– Våldsfrågor ligger mig varmt om hjärtat, jag träffar mycket kliniker inom tandvården. En fråga jag ofta får är hur man ska kunna avgöra om en person utsatts för våld eller verkligen ramlat såsom ofta uppges.
– Det finns många tips och tricks som jag ska dela med mig av. De som blivit utsatta för våld väljer ofta att uppge en historia som inte är sann.
Anna Jinghede menar att om en skada kan vara våldsorsakad ska man ställa frågor. Åtgärder därefter beror på vilket svar man får. Patienten ska kunna hänvisas till stödinstanser eller remitteras till andra delar av vårdkedjan.
– Tandsköterskor spelar en otroligt viktig roll i detta arbete. Tandläkaren ställer diagnoserna, men tandsköterskorna har en förmåga att ta in patientens mående och status och lägger märke till små saker och har det inledande samtalet och ger dem ett gott och tryggt bemötande, en möjlighet för att skapa kommunikation.
Tyvärr är siffrorna nästan lika dystra idag som för 20 år sen. Även om fler anmäler så finns det inget som visar att samhällsinstanserna blir påtagligt bättre på att anmäla.
– Det finns en större kunskapsbas, men jag upplever att tandvården saknar modet att agera och övertygelsen om att de kan rädda liv genom att uppmärksamma detta, säger Anna Jinghede.