Bland årets stora utmaningar står den fortsatta kampen om krav att utbildade tandsköterskor ska ha en av myndighet/organisation godkänd titel som visar att de är utbildade enligt de nationella riktlinjer som gäller. Vi kräver egentligen något helt självklart: rätten till vårt eget yrke.

Det skulle visa att vi tandsköterskor är utbildade och stolta över vårt yrke.

Men för att få kraft bakom orden behöver vi bli ännu fler engagerade medlemmar. Dels i förbundet, men också i våra lokalföreningar.

Därför är det jättekul att Stockholm drar igång sin lokalförening på nytt! Det är sådant som ger ringar på vattnet och jag hoppas att fler initiativ tas runt om i landet.

Mycket handlar också om att nätverka. Att få kraft att ta för sig, våga säga ifrån, bli inspirerad av att mötas med sina kollegor.

Jag vet själv hur tufft det kan vara att engagera sig i sitt yrke, som tandsköterska på sin arbetsplats, i förbundet och dessutom hinna med sig själv och sina nära.

Vi tandsköterskor har ofta höga krav på oss själva. Men jag brukar tänka så här: jag gör så gott jag kan. Visst, det kan bli fel. Men det är inte farligt att göra fel, det gör alla. Det viktiga är att lära sig av felen, så de inte upprepas.

Och det är inte farligt att tycka till, att ha en åsikt, det är så vi utvecklas.

Det är en skön känsla att engagera sig. Det gynnar oss alla att var och en drar sitt strå till stacken.

Alla nätverk är viktiga och i STF har vi både sektioner och lokalföreningar som tillsammans med styrelsen jobbar för alla tandsköterskors bästa. Ensamma är vi inte starka, men tillsammans blir vi det!

Förbundsordförande

Erja Anttonen