Det nya systemet innebär att IVO:s utredningsskyldighet begränsas och tyngdpunkten läggs på allvarliga fall.

Många av klagomålen inom tandvården handlar om kostnadsfrågor, de vill IVO att de ska behandlas av klinikerna.

– Ofta är det en tandsköterska som tar emot klagomålet på telefon från en missnöjd patient. Därför är det viktigt att veta vilka rutiner man har på sin klinik, konstaterar Erja Anttonen, som nyligen deltog på IVO-dagen i Stockholm.

Det är i första hand den egna kliniken, oavsett om det är inom folktandvården eller privat, som ska hantera klagomålet. Man ska alltså inte längre rutinmässigt hänvisa till IVO utan följa uppsatta rutiner för hantering av klagomålen.

Varje klinik har en vårdansvarig, dit frågan ska hänskjutas. Tillhör kliniken en organisation flyttas ofta ansvaret upp till en ansvarig på central nivå.

– För varje tandsköterska är det viktigt att känna till och kunna förmedla kontaktuppgifterna till den personen, understryker Erja.

– Man är också skyldig att upplysa patienten om att hen kan ta kontakt med den regionala patientnämnden, som kan bistå med hjälp och stöd.

På små kliniker med bara en tandläkare och en tandsköterska är alltid tandläkaren vårdansvarig. Det är alltså han eller hon som är skyldig att svara på patientens klagomål.

IVO:s ansvar är att, i nära samverkan med patientnämnder och vårdgivare, ta del av de patientberättelser som kommer in. Det betyder att IVO får möjlighet att på övergripande nivå identifiera risker inom vården. Riskanalyserna ligger till grund för tillsyn där den som bäst behövs, alltså i form av inspektioner på kliniker och sjukhus.

Meningen är att IVO:s tillsyn i högre grad ska bygga på direktkontakt med patienter, vårdpersonal och ledning. Det väntas gynna röstsvaga patienter som inte själva har förmågan att anmäla klagomål mot hälso- och sjukvården.

Vårdgivarens ansvar att anmäla allvarliga vårdskador inom vården genom en lex Maria-anmälan till IVO är oförändrat.

För mer information gå in på: www.ivo.se