Dager då vi blir uppassade och omhändertagna . Inget som behöver spritas, inga röntgenbilder behöver bli tagna, inga sängar som behöver bli bäddade och ingen mat behöver bli lagad. Vi behöver bara passa tiden. Något som vi iofs är väldigt duktiga på i arbetslivet, vi är ju slavar under tidboken så att säga.

Jag åkte från ett klart och soligt Göteborg och landade i en något svalare huvudstad på onsdagskvällen. Checkade in, fick mitt rum. Rullade in min champagnefärgade resväska på rummet och blev lite konfunderad. Sängen var inbjudande obäddad. Min ”kvinna mitt i livet” hjärna tyckte allt att det var lite märkligt men jag boade in mig. Men när jag gick ut i badrummet så låg det handdukar på golvet och då trillade poletten ner. Plockade ihop mina saker och fick ett nytt rum.

Mötte upp kollegor, både de som jag rest dit med och de som slutit upp. Kramar utbyttes, mat beställdes och bubblig dryck intogs. Efter en god natts sömn inleddes torsdagsmorgonen.

Klockan 09.01 var 99% av alla tandsköterskor på plats. De som trillade in efter hand var sena av sådant de inte kunde påverka, precis som i arbetslivet. Vi är ofta i tid, vi behöver vänta på vår kära tandläkare eller på en patient.

Lite omstruktureringar i programmet. Inget som någon av oss egentligen märkte av. Ty vi har ju nyligen varit med om en konferens under en pandemi, med föreläsare på länk och se det fungerade ju ypperligt!

Linnea Nilsdotter från Svensk Förening för Vårdhygien föreläste för oss. Något som vi tandsköterskor är proffs på. Handspriten hinner knappt torka på händerna innan vi spritar oss igen. Vi är grymma på de basala hygienrutinerna. Men som inom allt, saker utvecklas och förändras. Fantastiskt att det finns bra sidor att kunna gå in och läsa på och se allt det nya som kommit och som kommer i framtiden. Vi vill ju såklart göra rätt. Lite aha-känsla infann sig. Jag är ju väldigt svag för appar, så hoppas de utvecklar en sådan i framtiden. Har lite förmåga att glömma bort dessa bra hemsidor med tiden.

Ett ämne som inte lockade mig på pappret var rengöring och sköljmedel. Men det var riktigt lärorikt. Vi har lite problem med vissa känsliga produkter på min klinik och fick massor av tips på rengöringsmedel och sköljmedel man kan ha. En liten anteckning till koordinatorn om att det kanske är dags för oss att byta medel.

Diskmaskinen är ju inte en trollerilåda heller. Vi behöver bli duktigare på att torka instrument från ex cement eller composit. De kommer inte försvinna av sig självt i disken. Så bra med en reminder!

Näst på tur var barntandvård och omhändertagande av barntrauma. På min arbetsplats är det ganska aktuellt då vi enbart har barn i det akuta skedet. Det är så härligt att man efter snart 22 år lär sig nya saker. Ex är de permanenta tänderna extra känsliga för trauman som uppkommer i 3-årsåldern. Sen trodde jag verkligen att pojkar var överrepresenterade på trauman. De är de, men först från skolåldern!

Innan lunch stod sällsynta diagnoser på schemat. Så intressant. Nästan så jag sökte en utbildning till specialisttandsköterska direkt. Munnen och slemhinnans sjukdomar har verkligen börjat intressera mig de sista åren. Vem vet, det är kanske det som är nästa steg i livet. Bilder och rörande berättelser. Tror dessutom att appen MHC fick sig en ordentlig nerladdning den dagen. Så glad för dessa appar som verkligen kan hjälpa och underlätta vårt arbete med patienter!

Lunch och en snabb tur på stan i solskenet. Man märker tydligt att sitta stilla inte är något vi brukar göra…

Efter lunch fick vi lyssna på Anna Jinghede Sundwall, fallolyckor och yttre trauma. Vad kan vi förvänta oss av ett trauma? Hur ser patienten ut, stämmer det med patientens skador som vi kan se? Hon var och föreläste för ett par år sedan, då upptäckte jag bla hennes podd. Nu fick jag en lite påminnelse om den delen på kroppen som inte får någon skada av ex en fallolycka. Ser man skador eller blåmärken i triangeln mellan öra, nyckelben och axel så är det högst troligt att patienten fått den på annat sätt och inte genom olyckan de beskriver.

Fick även ett litet uppvaknande om att patienter inte alltid ska ha med sig medföljare in. Något som vi i tandvården är ganska generösa med. Väldigt viktigt ämne.

En liten bensträckare och fika. Behöver jag säga att jag inte varit hungrig på 48 timmar?
Intressanta fakta bjöd Sara Vanderlind oss på. Hur komplicerat uppbyggd hela tuggapparaten är uppbyggd. Vi fick lära oss om smärtlöken. Hur patienter mår av smärta och hur alla lager påverka patienten i det långa loppet. Fallbeskrivningar och bilder. Ett högst aktuellt ämne i vår stressade värld.

Sen var det dags för tobaksinformation. Som mamma till två tonårsgrabbar så vill jag ju konfiskera deras mobiler, stänga av dem från alla Wi-Fi anslutna grejer. Våra unga blir överösta av reklam för tobak. Både snygga och diskreta saker med smak som lockar just unga, med illusionen att det är helt ofarligt.

Som förälder blir jag alldeles mörkrädd. Hur ska jag kunna skydda dem från allt? Å allt de kan lära sig på youtube med att bygga om e-cigaretter. Något som i värsta fall kan leda till explosion under användandet. Denna föreläsning talade rätt till mig i min mamma roll.

Vi fick en fin presentation av guldsponsorn Aqua Dental. Hur de jobbar och var de finns. De hade en tävling och man kunde småprata och ställa frågor. De blir ju fler och fler större aktörer inom tandvården. Folktandvården får konkurrens som stor aktör och även som arbetsgivare.

Spontant känner jag att det är lite det tandvården behöver. Utvecklas och förnyas. Dagens unga stannar inte på en arbetsplats i samma utsträckning som man gjort tidigare. De vill öka i lön och får nya utmaningar. Något som är svårt att göra när man stannar länge på en arbetsplats.

Lite fri lek innan mingel med bubbel. Jag tog tillfället i akt att umgås med gamla saknade kollegor.
Kvällens trerätters var magiskt god! Smaklökarna var i himlen. Underhållningen var härlig. En tillbaka blick på gamla godingar och one hit wonders. Behöver jag säga att lokalen skakade? 275 tandsköterskor som suttit stilla en hel dag studsade runt som rullade puttybollar. (ni som vet, ni vet)

Fredagen började med en ljuvligt god hotellfrukost. Dagens första föreläsning handlade om konsten att kallprata. Många igenkännande skratt och aha-upplevelser. Summa av kardemumman är att ställer du bollfrågor, jag då får du tillbaka bollen i form av ett ja eller nej. Ställ öppna frågor och få patienten att känna sig sedd. Det är ju lite det som är vår uppgift som tandsköterskor.

I mitt jobb som tandsköterska inom jourtandvård, så får jag ofta massor av information. Framför allt om de är tandvårdsrädda och hur de känner för sin mun. Många skäms oerhört om de inte varit på länge. Genom småpratande och bra bemötande så har jag ofta fått patienten att öppna sig lite och fått reda på problemet patienten har och kan på så sätt dela med mig till min tandläkare. Riktigt bra av Niklas Källner!

Näst på tur var information om vad vi kan vidareutbilda oss till som tandsköterskor. Det finns lite mer än vad jag tänkt på faktiskt. Ortodontiassistent och operationstandsköterska vet jag, men det finns specialisttandsköterska, pedodontitandsköterska och parodtandaköterska. Det är alltid roligt att veta att man kan läsa in en kurs och kunna byta inriktning i sitt yrke om man tröttnar.

Något som alltid är fascinerande och intressant är det här med estetisk tandvård. Clas Oscarsson visade fina före och efterbilder på estetisk protetik. Om vad vi som tandsköterskor kan göra och hur fint man kan bygga upp tänder med composit och inte composkit som de kallade compositen under amalgamets storhetsdagar.

Vi fick se otroliga bilder på restaurerade tänder i composit och även patienternas önskemål på mindre lyckad protetik. Då menar jag kritvitt typ toalettporslin. Patienten fick dock lova att inte avslöja sin tandläkare. Det är ju ändå var tandläkares dröm att få skapa den perfekta tanden som passar in perfekt med skapade små skavanker. Något som patienterna inte har vett att uppskatta! Men ingen protetik utan en bra tandtekniker! Massor av bra tips för avtryckstagning och scanning.

Fick lära mig ett nytt latinskt ord: Alginatus perpetum memoris. Algintatavtrycket du aldrig glömmer. Skratten duggade tätt och igenkänningsfaktor på hög nivå.

Efter lunch och utcheckning fick vi ta del av Eva Schmidt Lysell och kanske ämnet jag har mest användning av i min arbetarvardag. Operationsuppdukning. Så många bra tips och så många bra frågor. Ett väldigt viktigt ämne som jag önskade hade fått mer tid. Vi hade kunnat tala om det en hel förmiddag minst.

När jag nu sitter på tåget tillbaka hem till västkusten känner jag mig lika nöjd som alltid. Ny information, nya anteckningar och några dagar borta från verkligheten.

Tack riktar jag till tandsköterskeförbundets styrelse för att ni ordnar det här för oss varje år!